Att vara stark, är inte det viktigaste.
Jag vill inte leva i en lögn längre. Jag har ljugit för folk som jag verkligen älskar mest...
Jag sa att jag mådde så bra utan honom, att livet bara kunde bli bättre. Jag sa att jag gått vidare.
Jag gick nog nästan på det själv, ett tag trodde jag på mig själv, att det var det bästa jag kunde ha gjort. Så fan heller. Jag sitter kvar på samma bricka idag, och vill ha honom tillbaka. Efter så många månader. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för hur jag reagerade. Så idiotiskt korkad jag var då.
Han kommer aldrig att ta mig tillbaka.
Om du verkligen älskar någon, håll fast. Finner du några tvivel, låt dom finnas - för dom kommer alltid att finnas där. Gör inte som jag, kasta bort personen som betyder världen för dig. Han betydde verkligen världen för mig då. Kanske inte nu, men han betyder verkligen mer än vad många gör i mitt liv. Och det är alldeles för mycket.
Ni anar inte hur ofta jag blir liggandes på kvällen utan sömn. Jag önskar att han förstod, och att han kände samma. Men mest av allt undrar jag, om han tänker på mig också. Kan det ha hänt att han ha blivit liggandes någon kväll och tänkt på mig, bara en enda gång under dessa 8 månader?
Antagligen inte.
Kommentarer
Trackback
